Kommunen ansvarar för att se till att gällande lagar och regler följs. Vi informerar, ger råd och ställer krav, både till företag och till privatpersoner. Genom förebyggande information och besök hos verksamheter som påverkar miljön, arbetar vi för en hälsosam livsmiljö i kommunen.
Kommunens naturvårdsarbete
Vi har nationella, regionala och lokala miljömål att förhålla oss till. Dessutom finns det lagar som reglerar skydd av naturområden och arter.
Inom kommunens verksamheter arbetar vi med att utveckla hanteringen av naturvärden. Det kan handla om hur vi sköter den kommunägda marken, hur vi tar hänsyn till naturvärden i planeringen av nya bostäder, skolor, vägar med mera och hur vi informerar om den natur som finns i kommunen.
Vad säger lagen?
Den svenska lagstiftningen om miljö huvudsakligen samlad i Miljöbalken (1998:808). Förutom den svenska miljölagstiftningen påverkas vi även av EU:s bestämmelser.
Miljöbalkens fem grundstenar är
- hälsa och miljö ska skyddas
- natur- och kulturområden ska skyddas och vårdas
- den biologiska mångfalden ska bevaras
- en god hushållning av mark och vatten ska tryggas
- återanvändning och återvinning ska främjas
Försurning och kalkning
Med försurning menas en pågående process där pH-värdet i en sjö eller ett vattendrag sjunker lägre än vad som är naturligt. Främsta orsaken till försurningen är utsläpp av svavel- och kväveföreningar.
För att minska skadorna av försurning på djur-och växtlivet i våra sjöar sker kontinuerlig kalkning i kommunens regi. Kalkningen bidrar till att uppfylla miljömålet levande sjöar och vattendrag.
Känsliga arter försvinner
Försurningen leder till att antalet växt- och djurarter minskar. Arter som flodkräfta, flodpärlmussla, mört och öring är direkt känsliga mot surt vatten eller de höga aluminiumhalter som ett surt vatten medför. Andra arter, rovdjur såsom fiskgjuse och gädda, drabbas indirekt av försurningen när födotillgången förändras.
Varför kalkar vi?
Vi kalkar för att motverka de negativa effekter som försurningen har i sjöar och vattendrag. Målsättningen är att höja pH-värdet (lågt pH= surt) och att bevara eller återskapa det naturliga växt- och djurlivet. I kommunen sprider vi kalk direkt i åtta sjöar och utöver det även vid fyra vattendrag för att åtgärda nedströms liggande sjöar.
Kalkningens vattenkemiska målsättning är att det naturliga djurlivet inte ska påverkas negativt av försurning. Därför baseras målen på olika arters känslighet för låga pH-värden. I vattendrag med flodkräfta ska exempelvis pH inte vara lägre än 6,0. Det finns även gränsvärden för att undvika alltför mycket kalkning, så kallad överkalkning.
Totalt sprids årligen cirka 268 ton kalk i Alvesta kommun.
Vilka kalkningsmetoder används?
Sjökalkning
Sjökalkning är idag den vanligaste kalkningsmetoden. I stora och lättillgängliga sjöar sprids kalken från båt och i övriga sjöar från helikopter. Kalkningen sker i huvudsak på hösten.
Våtmarkskalkning
Våtmarkskalkning sker vid vattendrag eller i områden med enbart små sjöar. Den kalkade våtmarken fungerar som ett filter för det sura nedfallet – när det regnar lakas kalk ut till vattendrag eller sjöar.
Helikopter används för att sprida kalken och den största delen av våtmarkskalkningen sker på hösten. Våtmarkskalkning kan ge negativa effekter på vissa mossor och lavar. När en kalkning planeras görs en avvägning mellan de värden man avser att skydda mot vilka skador det kan medföra.
Tidigare spreds kalkstensmjöl på våtmarker som dammade och påverkade markerna intill. Idag används istället grövre kalkprodukter som dammar betydligt mindre. Därmed minskas påverkan på intilliggande marker betydligt.
Våtmarkskalkningen i Alvesta kommun är för närvarande vilande.
Doserarkalkning
Doserarkalkning innebär att kalken tillförs direkt i vattendraget från en silo med utrustning som kontinuerligt matar ut kalk. Mängden kalk styrs automatiskt via fortlöpande registrering av vattenflödet. I Alvesta finns det för närvarande fyra aktiva kalkdoserare.
Uppföljning
För att kontrollera om kalkningen har avsedd effekt undersöks vattenkemin genom regelbunden vattenprovtagning med målsättning att upptäcka eventuell förekomst av låga pH-värden, vilket innebär att merparten av proverna tas i samband med höga flöden. Den biologiska uppföljningen är inriktad på fisk och kontrolleras genom elfiske (en standardiserad metod för att provfiska i strömmande vatten).
Mer om kalkning och försurning
Bekämpning av invasiva främmande arter
Invasiva främmande arter räknas som ett av de absolut största hoten mot biologisk mångfald. Invasiva arters negativa effekter på ekosystem, jord- och skogsbruk, infrastruktur samt människors och djurs hälsa, kan medföra stora ekonomiska kostnader.
Vi på Alvesta kommun ansvarar för att bekämpa invasiva arter i parker och allmänna ytor. Kommunen är också ansvarig för avfallshanteringen och att invasiva främmande växter hanteras på rätt sätt.
Inventeringar och projekt
Vi arbetar med olika naturvårdsprojekt för att gynna biologisk mångfald.